Argument mot kärnkraft ur ett rättviseperspektiv

De vanligaste argumenten mot kärnkraft handlar om att nyttan och riskerna hamnar hos olika människor. Elen används i dag, medan det använda kärnbränslet ska hållas avskilt från människan och miljön i minst 100 000 år. Kärnkraftens kritiker pekar också på uranbrytningen, olycksrisken och statens åtagande på upp till 183 miljarder kronor för avfallet från de planerade reaktorerna vid Ringhals.

Rättvisefrågan går igen i nästan varje invändning mot kärnkraften. Den som bor nära en urangruva eller ett slutförvar lever med andra risker än den som bara köper elen. Den som föds om 500 år har inte heller fått säga sitt om besluten. Här nedan är argumenten ett i taget, med siffrorna bakom dem och den motbild som förespråkarna brukar ge.

Vilka är de vanligaste argumenten mot kärnkraft?

• Kostnaden: Nya reaktorer i Sverige planeras med statliga lån, garanterade elpriser och ett statligt ägande på 60 procent i Videberg Kraft.
• Byggtiden: Olkiluoto 3 i Finland tog 18 år från byggtillståndet till reguljär elproduktion.
• Avfallet: Kärnbränsleförvaret i Forsmark ska ta emot kapslar i cirka 40 år och sedan hålla avfallet isolerat i tusentals generationer.
• Olycksrisken: En svår olycka kan tömma hela samhällen runt ett kraftverk i årtionden.
• Uranbrytningen: Urangruvorna lämnar avfall och förorenat vatten efter sig på platser långt från dem som använder elen.
• Kärnvapnen: Samma anrikningsteknik som ger reaktorbränsle kan också ge uran till kärnvapen.

Argumenten mot kärnkraft kommer från miljöorganisationer som Naturskyddsföreningen och från kommuner och lantbrukare som berörs direkt. Naturskyddsföreningen menar att ny kärnkraft är två till tre gånger dyrare än vindkraft per kilowattimme. Kärnkraftens förespråkare invänder att kärnkraften ger el dygnet runt oberoende av vädret och att vindkraften behöver reglerkraft som inte syns i den jämförelsen.

Uranbrytningen drabbar andra än elkunderna

Uranbrytningen är det tydligaste exemplet på att skadorna kan drabba människor som inte får del av nyttan. I Navajo Nation i sydvästra USA bröts nästan 30 miljoner ton uranmalm mellan 1944 och 1986. USA:s miljömyndighet US EPA har räknat till 523 övergivna urangruvor i och runt Navajo Nation. Hittills finns det pengar för att börja sanera 230 av de övergivna gruvorna.

Föroreningarna från urangruvorna har nått grundvattnet och dricksvattnet. En del bostäder byggdes med material från gruvorna. US EPA har slutit avtal och förlikningar värda över 1,7 miljarder dollar (cirka 17 miljarder kronor) för att minska strålningsriskerna för navajofolket. För kritikerna är Navajo Nation ett skolexempel på hur gruvdriftens tyngsta bördor bärs av samhällen med ett litet politiskt inflytande.

Sverige har öppnat för uranbrytning igen

Riksdagen tog bort förbudet mot uranbrytning den 5 november 2025. Den 1 januari 2026 blev uran åter ett koncessionsmineral enligt minerallagen. Den 15 juli 2026 försvann det kommunala vetot genom att uranutvinning började räknas som kärnteknisk verksamhet och inte som en kärnteknisk anläggning. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet reserverade sig i näringsutskottet och ville säkra kommunernas inflytande.

Frågan om kommunernas inflytande över uranbrytningen är inte avgjord. I juni 2026 tillsatte regeringen en utredning om hur kommunernas inflytande över koncessioner i alunskiffer kan stärkas. Utredningen ska lämna sina förslag senast den 17 februari 2027.

Uranet i Sverige finns bland annat i alunskiffer, som förekommer i Skåne, Jämtland och Västergötland. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) sa i mars 2025 nej till regeringens förslag att åter tillåta uranutvinning, eftersom alunskiffern sammanfaller med några av landets värdefullaste jordbruksområden. Sveriges geologiska undersökning (SGU) ställde sig i huvudsak bakom förslaget men påpekade att gruvdrift i uranförande berggrund innebär risker som måste hanteras i miljöprövningen.

Ranstad i Västergötland visar vad uranbrytning kan lämna efter sig. Uranverket i Ranstad var i drift i bara fyra år på 1960-talet. Efterbehandlingen i Ranstad tog cirka 30 år och kostade omkring 600 miljoner kronor i dagens penningvärde. Ranstads deponi med lakrester kräver fortfarande kontroll och skötsel, eftersom resterna kan läcka miljöfarliga ämnen om de börjar vittra.

Avfallet lämnas till generationer som inte fått välja

Rättvisan mellan generationer är det mest principiella argumentet mot kärnkraft. Ett kärnkraftverk ger el i några decennier. Isoleringstiden på minst 100 000 år för det använda kärnbränslet motsvarar omkring 4 000 generationer. Människorna i de kommande generationerna har inte varit med om besluten, men det är de som får leva med följderna om slutförvarets barriärer inte håller.

Svensk Kärnbränslehantering (SKB), som ägs av kärnkraftsföretagen, började bygga Kärnbränsleförvaret i Forsmark i januari 2025. Det använda kärnbränslet ska ligga i kopparkapslar med en insats av segjärn, omgivna av bentonitlera på cirka 500 meters djup. Deponeringen i Kärnbränsleförvaret väntas pågå i ungefär 40 år, fram till 2080-talet.

Kopparkapseln är den mest omstridda delen av KBS-3-metoden. Naturskyddsföreningen, Jordens Vänner och Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG) har med stöd av korrosionsforskare vid KTH hävdat att koppar reagerar med vatten även när syre saknas. Mark- och miljödomstolen ville 2018 att vissa frågor skulle klargöras innan regeringen fattade sitt beslut. SKB:s komplettering 2019 handlade därför särskilt om kopparkapselns skyddsförmåga.

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bedömde att KBS-3-metoden med tre barriärer är säker. Regeringen ställde sig bakom den bedömningen och godkände Kärnbränsleförvaret den 27 januari 2022. Mark- och miljödomstolens tillstånd vann laga kraft i oktober 2025, men bergarbetena kräver fortfarande att Strålsäkerhetsmyndigheten godkänner SKB:s säkerhetsredovisning.

Vem betalar för kärnavfallet och den nya kärnkraften?

Kärnkraftsföretagen betalar en avgift för varje kilowattimme till Kärnavfallsfonden, som hade 84,1 miljarder kronor vid utgången av 2025. Kärnavfallsavgiften för 2026 är 3,1 öre per kilowattimme för Forsmark och 5,3 öre för Ringhals och OKG i Oskarshamn. Riksgälden föreslår avgifterna, medan regeringen fattar beslutet.

Kostnadskalkylerna för kärnavfallet har stigit. I juni 2026 bedömde Riksgälden att de totala kostnaderna har ökat med 9,1 procent jämfört med planen från 2022. De återstående kostnaderna från 2027 uppgår till 166,7 miljarder kronor. Riksgälden föreslog samtidigt höjda avgifter för 2027 till 2029: 6,3 öre för OKG och 5,4 öre för Ringhals.

Rättvisefrågan gäller vad som händer om kostnaderna för kärnavfallet fortsätter att stiga efter att reaktorerna har stängts. Reaktorägarna ställer därför säkerheter, så kallade finansierings- och kompletteringsbelopp, som med hög sannolikhet ska räcka även om inga fler avgifter betalas in.

När det gäller ny kärnkraft har staten tagit på sig en större roll. Sedan den 1 augusti 2025 kan staten låna ut pengar och teckna dubbelriktade differenskontrakt för nya reaktorer på sammanlagt cirka 5 000 megawatt. Differenskontrakten garanterar ett elpris åt båda hållen: staten betalar när marknadspriset är lågt och bolaget betalar när det är högt. Den 9 juni 2026 fick regeringen riksdagens klartecken att köpa 60 procent av Videberg Kraft, som planerar tre till fem små reaktorer på Väröhalvön.

Kritikerna menar att skattebetalarna tar risken medan bolagen och elkunderna får nyttan. Förespråkarna ser i stället mer planerbar el i elnätet som en vinst för alla elkunder. Tabellen visar statens åtaganden i Videberg Kraft.

Avfallsavtalet med Videberg Kraft är den del som tydligast flyttar kostnader framåt i tiden, eftersom det kan belasta statens budget ända fram till 2159. Statens åtagande i Videberg Kraft ska minska i takt med att fler bolag investerar i ny kärnkraft.

Nya reaktorer tar lång tid att bygga

Den långa byggtiden är ett återkommande argument mot ny kärnkraft. Finlands regering beviljade byggtillståndet för Olkiluoto 3 den 17 februari 2005, men reaktorn började leverera el reguljärt först i april 2023. Naturskyddsföreningen jämför med en vindkraftspark, som kan byggas på så lite som tre år.

Samma pengar ger mer klimatnytta i vindkraft, solkraft och energieffektivisering, anser kritikerna, eftersom sådana satsningar ger resultat snabbare. Förespråkarna svarar att en reaktor kan ge el i 60 år när den väl står klar och att Sverige behöver el även när det är vindstilla.

Vem bär risken vid en kärnkraftsolycka?

Sveriges sex reaktorer står i tre kommuner: Östhammar, Varberg och Oskarshamn. Runt Forsmark finns en inre beredskapszon på ungefär fem kilometer och en beredskapszon ut till 25 kilometer, där jodtabletter har delats ut i förväg. Planeringszonen runt Forsmark sträcker sig ungefär 100 kilometer från kärnkraftverket. Kritikerna framhåller att den som bor inom beredskapszonerna bär en risk som resten av landet slipper, även om sannolikheten för en svår olycka är liten.

Efter Tjernobylolyckan 1986 evakuerades 116 000 människor och ytterligare 230 000 flyttades under de följande åren. Världshälsoorganisationen (WHO) räknade 2006 med att omkring fem miljoner människor i Belarus, Ryssland och Ukraina bodde i förorenade områden.

Den mest dokumenterade hälsoeffekten av Tjernobylolyckan är sköldkörtelcancer hos dem som var barn vid olyckan. FN:s vetenskapliga kommitté för effekter av atomstrålning (UNSCEAR) har följt fallen i Belarus, Ukraina och fyra hårt drabbade ryska regioner. Mellan 1991 och 2015 registrerades omkring 20 000 fall av sköldkörtelcancer hos personer som var under 18 år 1986. Ungefär vart fjärde fall av sköldkörtelcancer beror på strålningen.

I Fukushima var omkring 160 000 människor evakuerade i maj 2012. Den 1 maj 2026, över 15 år efter Fukushimaolyckan, var 22 625 människor fortfarande evakuerade. UNSCEAR har däremot inte kunnat koppla några hälsoskador bland invånarna direkt till strålningen. Strålningens bidrag till framtida cancerfall bedöms inte heller gå att urskilja.

Kopplingen mellan kärnkraften och kärnvapnen

Kärnkraften och kärnvapnen bygger delvis på samma teknik. Bränslet till lättvattenreaktorer anrikas till mellan 2 och 5 procent uran-235, medan vapenuran håller över 90 procent. En centrifuganläggning som varje år kan ge 30 ton uran anrikat till 3 procent kan i stället ge omkring 520 kilo vapenuran.

Internationella atomenergiorganet (IAEA) kontrollerar kärnämnet i civila anläggningar för att det inte ska föras över till kärnvapen. Alla stater utan kärnvapen som har anslutit sig till icke-spridningsavtalet (NPT) måste ha ett kontrollavtal med IAEA. Ändå menar kritikerna att varje nytt land med en egen anrikning ökar risken för spridning, medan grannländerna inte får något att säga till om.

Vad svarar kärnkraftens förespråkare?

Kärnkraftsförespråkarnas främsta motargument gäller klimatet. Forsmark och Ringhals släpper ut 2,48 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme räknat över hela livscykeln. Som jämförelse ligger Vattenfalls nordiska vattenkraft på 5,18 gram och nordisk vindkraft på 10,7 gram. FN:s klimatpanel IPCC anger en median på 490 gram för gaskraft och 820 gram för kolkraft.

Klimatforskarna Pushker Kharecha och James Hansen vid Nasa beräknade 2013 att kärnkraften i världen förhindrade omkring 1,84 miljoner dödsfall av luftföroreningar mellan 1971 och 2009. Ett annat motargument är att vindkraftverk behöver sällsynta jordartsmetaller som neodym till sina permanentmagneter. Gruvfrågan gäller alltså alla energislag, inte bara kärnkraften.

Vanliga frågor om argument mot kärnkraft

Är kärnkraft förnybar?

Nej, kärnkraft räknas inte som förnybar energi. Energimyndigheten klassar kärnkraften som fossilfri men varken som förnybar eller fossil. Uranet är en ändlig råvara som måste brytas i gruvor, medan elen produceras med mycket låga utsläpp av koldioxid.

Hur mycket el ger kärnkraften i Sverige?

Kärnkraften i Sverige gav 45 terawattimmar el 2025, vilket motsvarade drygt en fjärdedel av landets elproduktion. Under 2024 gav kärnkraften 48,7 terawattimmar, eller 29 procent.

Hur mycket använt kärnbränsle finns det i Sverige?

Över 8 000 ton använt kärnbränsle ligger i dag i Clab, det centrala mellanlagret i Simpevarp norr om Oskarshamn. Bränslet i Clab förvaras i vattenbassänger drygt 30 meter under markytan. Clab har varit i drift sedan 1985 och har sedan 2021 ett tillstånd för 11 000 ton. Kärnbränsleförvaret i Forsmark är planerat för cirka 12 000 ton bränsle i ungefär 6 000 kapslar.

Var slutförvaras det kortlivade radioaktiva avfallet?

Det kortlivade låg- och medelaktiva avfallet slutförvaras i SFR i Forsmark, cirka 60 meter under havsbotten. SFR har varit i drift sedan 1988. SFR byggs nu ut från 63 000 till cirka 180 000 kubikmeter, med nya salar på 120 till 140 meters djup. Sprängningen för utbyggnaden av SFR startade den 23 januari 2025.

Räcker uranet i världen?

De identifierade uranresurserna i världen uppgick till 7 934 500 ton den 1 januari 2023. IAEA och OECD:s kärnenergibyrå NEA bedömer att uranresurserna räcker även vid en kraftig utbyggnad av kärnkraften till 2050 och längre. IAEA:s och NEA:s bedömning förutsätter stora investeringar i nya gruvor.

Har Finland börjat slutförvara kärnavfall?

Inte ännu, men Finland är det land i världen som har kommit längst. Den finska strålsäkerhetsmyndigheten STUK förordade den 4 augusti 2026 ett drifttillstånd för Posivas slutförvar Onkalo, som ligger på cirka 430 meters djup i Olkiluoto. Den finska regeringen väntas besluta om drifttillståndet under hösten 2026.

Källor

• Riksgälden: Kärnavfallsavgifter och säkerhetsbelopp för 2027 till 2029
• Regeringen: Ny kärnkraft som samhällsinvestering och statens nya roll
• Naturvårdsverket: Uran vid gruvverksamhet och utvinningsförbudet
• Länsstyrelsen i Uppsala län: Kärnenergiberedskap runt Forsmark
• Världshälsoorganisationen: Hälsoeffekterna av Tjernobylolyckan
• Internationella atomenergiorganet: Kontrollen av kärnämne i civila anläggningar

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.