Kärnkraft och kärnavfall i Sverige

Sverige har sex kärnreaktorer i drift: tre i Forsmark, två i Ringhals och en i Oskarshamn. Under 2025 producerade reaktorerna 45 TWh el, vilket var drygt en fjärdedel av landets elproduktion. Året innan var andelen 29 procent.

Det använda kärnbränslet mellanlagras i Clab utanför Oskarshamn. Där får bränslet vänta tills Kärnbränsleförvaret i Forsmark står klart. Förvaret ligger på cirka 500 meters djup och började byggas i januari 2025. I förvaret ska bränslet hållas avskilt från människan och miljön i minst 100 000 år.

Hur fungerar kärnkraft?

Precis som ett kolkraftverk gör ett kärnkraftverk el av värme. Värmen kommer från kärnklyvningen i reaktorn, där atomkärnor av uran-235 träffas av neutroner och delas. Varje klyvning frigör energi och nya neutroner som klyver fler kärnor i en kedjereaktion.

Med värmen kokas vattnet till ånga, som driver en turbin kopplad till en generator. Kedjereaktionen regleras med styrstavar, som fångar upp neutroner och därmed kan bromsa eller stoppa förloppet. De svenska reaktorerna är lättvattenreaktorer, där vanligt vatten både kyler härden och bromsar neutronerna så att de lättare klyver nya kärnor.

Vad skiljer en kokvattenreaktor från en tryckvattenreaktor?

I en kokvattenreaktor (BWR) kokar vattnet direkt i reaktortanken och ångan går rakt till turbinen. En tryckvattenreaktor (PWR) håller i stället vattnet under så högt tryck att det inte kokar. Värmen förs då över via ånggeneratorer till en separat krets där ångan bildas.

Forsmarks tre reaktorer och Oskarshamn 3 är kokvattenreaktorer från svenska Asea-Atom. Ringhals 3 och 4 är tryckvattenreaktorer från amerikanska Westinghouse och de enda tryckvattenreaktorerna i Sverige.

Ungefär en tredjedel av värmen i reaktorn blir el. Resten av värmen kyls bort med vatten från havet. Kylbehovet är skälet till att alla svenska kärnkraftverk ligger vid kusten.

Sveriges tre kärnkraftverk

De sex reaktorerna har en sammanlagd nettoeffekt på drygt 7 000 MW. Sverige har också ett slutförvar för kortlivat avfall, ett mellanlager för använt bränsle och flera stängda reaktorer som håller på att rivas.

Forsmark i Östhammars kommun har tre kokvattenreaktorer på sammanlagt cirka 3 400 MW. Reaktorerna togs i drift mellan 1980 och 1985 och levererar ungefär en sjättedel av all el i Sverige. Slutförvaret SFR ligger också vid Forsmark, liksom bygget av Kärnbränsleförvaret.

Ringhals i Varbergs kommun har två tryckvattenreaktorer i drift. Ringhals 3 har en nettoeffekt på 1 081 MW och Ringhals 4 på 1 134 MW. De två äldre reaktorerna är stängda: Ringhals 2 sedan den 30 december 2019 och Ringhals 1 sedan den 31 december 2020.

Oskarshamn har en reaktor kvar i drift. Oskarshamn 3 är landets största reaktor, med en nettoeffekt på 1 400 MW och en bruttoeffekt på 1 450 MW. Kraftverket drivs av OKG. De två äldre reaktorerna, Oskarshamn 1 och 2, är stängda sedan 2017 respektive 2016.

Bränslet i reaktorn

Det uran som bryts i gruvorna innehåller bara 0,7 procent av den klyvbara isotopen uran-235. Innan uranet kan användas i en lättvattenreaktor anrikas det så att andelen uran-235 blir mellan 3 och 5 procent. Det anrikade uranet görs därefter om till urandioxid som pressas till små kutsar. Kutsarna staplas i bränslestavar, som i sin tur sätts ihop till färdiga bränsleelement.

Hur länge bränslet sitter i reaktorn beror på reaktortypen. I en kokvattenreaktor används bränslet i ungefär fem år och en femtedel av det byts ut vid varje årlig revision. I en tryckvattenreaktor byts däremot en tredjedel av bränslet ut varje år.

Det använda kärnbränslet är mycket radioaktivt och avger fortfarande värme. Bränslet står därför först minst ett år i vattenbassänger vid kraftverket. Sedan transporteras det till Clab, mellanlagret vid Simpevarp norr om Oskarshamn.

Var hamnar kärnavfallet?

Det mesta av det radioaktiva avfallet kommer från kärnkraftverken, men även sjukhus, forskningsanläggningar och industrier ger upphov till sådant avfall. Avfallet delas in i klasser efter hur radioaktivt det är och hur länge det förblir farligt. Skalan går från mycket lågaktivt avfall, som kan läggas i särskilda markförvar vid kraftverken, till högaktivt använt kärnbränsle.

Avfallet från kärnkraftverken tas om hand av SKB (Svensk Kärnbränslehantering AB), ett bolag som ägs av kärnkraftsföretagen. SKB driver i dag SFR och Clab och bygger Kärnbränsleförvaret i Forsmark.

SFR i Forsmark är slutförvaret för kortlivat låg- och medelaktivt avfall. Förvaret ligger cirka 60 meter under havsbotten och har tagit emot avfall sedan 1988. Sedan januari 2025 pågår en utbyggnad som nästan tredubblar kapaciteten till omkring 180 000 kubikmeter.

Clab är mellanlagret för använt kärnbränsle från alla svenska reaktorer. Bränslet förvaras i vattenbassänger inne i berget, drygt 30 meter under markytan. Lagret togs i drift 1985 och rymmer i dag över 8 000 ton bränsle. År 2021 fick SKB regeringens tillstånd att utöka lagringen till 11 000 ton.

Kärnbränsleförvaret i Forsmark blir slutförvaret för det använda bränslet. Regeringen godkände SKB:s ansökan den 27 januari 2022 och bygget startade i januari 2025. Förvaret väntas tas i drift under 2030-talet.

Enligt KBS-3-metoden kapslas bränslet först in i kopparkapslar med en insats av segjärn. Kapslarna omges sedan av bentonitlera och placeras på cirka 500 meters djup i berggrunden. När förvaret är fullt ska det rymma omkring 6 000 kapslar med sammanlagt 12 000 ton bränsle.

Finland ligger något före. Den finska strålsäkerhetsmyndigheten STUK förordade i augusti 2026 att Posivas slutförvar Onkalo ska få ett drifttillstånd. Inget annat slutförvar för använt kärnbränsle i världen har ännu kommit så långt.

Kärnkraftens klimatpåverkan

Vattenfalls livscykelanalys av Forsmark och Ringhals räknar in hela kedjan, från uranbrytningen och bygget till driften, rivningen och avfallshanteringen. Resultatet blir 2,5 gram koldioxidekvivalenter per producerad kilowattimme. Som jämförelse ligger bolagets nordiska vattenkraft på 5,2 gram och vindkraften på 10,7 gram.

Elen från fossila kraftverk ligger på en helt annan nivå. Räknat över hela livscykeln släpper ett gaskraftverk i median ut omkring 490 gram per kilowattimme och ett kolkraftverk 820 gram. Ett kolkraftverk släpper alltså ut ungefär 330 gånger mer per kilowattimme än Forsmark och Ringhals.

Kraftslagens markanvändning per producerad terawattimme skiljer sig också kraftigt åt. För att ge en terawattimme el om året behöver kärnkraften omkring 0,07 kvadratkilometer, uranbrytningen inräknad. Markmonterade solcellsparker behöver däremot omkring 20 kvadratkilometer för samma mängd el.

För vindkraften beror svaret på hur man räknar. Verkens fundament och vägarna till dem tar omkring 1,3 kvadratkilometer per terawattimme, medan hela vindkraftsparken sprider ut sig över cirka 120 kvadratkilometer. Marken mellan verken går ofta att använda till skogsbruk. Samtliga siffror är medianvärden från amerikanska anläggningar.

För- och nackdelar med kärnkraft

Fördelar

Kärnkraften ger låga utsläpp och producerar el oavsett vädret och årstiden. Åren 2023 till 2025 levererade de svenska reaktorerna mellan 73 och 80 procent av den el de hade kunnat producera med full effekt dygnet runt.

Tillsammans med vattenkraften står kärnkraften för den planerbara elproduktionen i Sverige. Den planerbara elen går att räkna med även en vindstilla vinterkväll, när solcellerna och vindkraftverken ger lite el.

Nackdelar

Det långlivade avfallet kräver ett förvar som ska fungera i tiotusentals år utan att någon behöver sköta det. Nya reaktorer är dyra och tar lång tid att bygga, så staten erbjuder numera statliga lån och delar på risken med bolagen.

Olyckorna i Tjernobyl 1986 och Fukushima 2011 visade hur stora områden som kan påverkas när en reaktor havererar. Till nackdelarna hör också uranbrytningens påverkan på miljön och risken att tekniken används för att ta fram kärnvapen.

Ny kärnkraft i Sverige

Efter folkomröstningen 1980 beslutade riksdagen att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010. Så blev det inte, även om sex av de tolv reaktorerna har stängts sedan 1999. Effektskatten, som gjorde driften av reaktorerna dyrare, avskaffades den 1 januari 2018.

De sex reaktorer som finns kvar planeras för 60 års drift, vilket räcker in på 2040-talet. Vattenfall siktar på 80 års drift för Forsmark och Ringhals men har ännu inte fattat något investeringsbeslut. För Oskarshamn 3 pågår en förstudie om samma sak.

I regeringens färdplan från november 2023 är målet minst 2 500 MW ny kärnkraft senast år 2035. Effekten motsvarar två stora reaktorer. Till år 2045 räknar regeringen med att elbehovet kan fördubblas och att det då kan behövas en utbyggnad som motsvarar tio stora reaktorer.

Sedan den 1 januari 2024 får fler än tio reaktorer vara i drift samtidigt. Nya reaktorer får också byggas på andra platser än där det redan finns kärnkraftverk.

Lagen om statligt stöd för investeringar i ny kärnkraft gäller sedan den 1 augusti 2025. Stödet består av statliga lån och avtal där staten och bolaget som bygger reaktorerna delar på risken för både låga och höga elpriser. Regeringen räknar med att stödet ska räcka till ungefär 5 000 MW.

Vid Ringhals har projektbolaget Videberg Kraft valt en leverantör. I juni 2026 föll valet på Rolls-Royce SMR, som ska leverera tre reaktorer på 470 MW vardera. Den första reaktorn väntas tidigast i mitten av 2030-talet. Staten går samtidigt in som ägare av 60 procent av bolaget, medan Vattenfall och Industrikraft behåller 20 procent var.

Den 23 mars 2026 tog regeringen emot den första ansökan på 50 år om att få etablera ny kärnkraft. Ansökan gäller fyra till sex små modulära reaktorer vid Målma i Valdemarsviks kommun. Bakom ansökan står Refirm Målma AB, som delägs av Kärnfull Next.

Fler projekt har följt efter. Blykalla har ansökt om att få bygga blykylda reaktorer i Norrsundet utanför Gävle och i Tierp. Fortums projektbolag NuCore Energi har sökt statligt stöd för nya reaktorer på Ävrö i Oskarshamn. Hösten 2026 hade regeringen fått sex ansökningar om statligt stöd för ny kärnkraft.

Små modulära reaktorer (SMR)

En SMR är en mindre reaktor som till stor del byggs i en fabrik och fraktas till platsen. Gränsen brukar dras vid 300 MW, även om Rolls-Royces modell ger 470 MW. Tanken är att serietillverkningen ska pressa kostnaderna och samtidigt korta byggtiden.

Många av modellerna har passiva säkerhetssystem som kyler reaktorn utan pumpar eller extern ström vid ett haveri. Ingen SMR är i kommersiell drift i Sverige än, men de flesta ansökningarna om ny kärnkraft gäller sådana reaktorer.

Vanliga frågor om kärnkraft

Är kärnkraft förnybar?

Nej, kärnkraften räknas inte som förnybar energi eftersom uranet är en ändlig naturresurs. Kärnkraften är däremot fossilfri, eftersom elproduktionen inte bygger på fossila bränslen.

Vem äger de svenska kärnkraftverken?

Vattenfall äger 66 procent av Forsmark och 70,4 procent av Ringhals. Uniper äger resten av Ringhals och är tillsammans med Mellansvensk Kraftgrupp delägare i Forsmark. Oskarshamn drivs av OKG, som ägs av Uniper till 54,5 procent och av Fortum till 45,5 procent.

Vem betalar för slutförvaret av kärnavfallet?

Kärnkraftsbolagen betalar en kärnavfallsavgift för varje kilowattimme de levererar. Pengarna går till Kärnavfallsfonden, som hade 84,1 miljarder kronor vid utgången av 2025. Under 2026 är avgiften 3,1 öre per kilowattimme för Forsmark och 5,3 öre för Ringhals och Oskarshamn.

Vem granskar säkerheten i de svenska kärnkraftverken?

Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har tillsyn över alla kärntekniska anläggningar i Sverige. Myndigheten inspekterar kraftverken, granskar säkerhetsredovisningar och kan även kräva åtgärder eller stoppa driften.

När fick Sverige sin första kärnreaktor?

Sveriges första kärnreaktor, R1, startade den 13 juli 1954 i en bergshall under KTH i Stockholm. R1 var en forskningsreaktor och användes fram till 1970. Tio år senare, 1964, blev Ågestaverket i Farsta den första reaktorn som levererade el till elnätet och värme till fjärrvärmenätet. Den första kommersiella kraftreaktorn var Oskarshamn 1, som invigdes 1972.

Varför stängdes Barsebäck?

Riksdagen antog 1997 en lag om kärnkraftens avveckling. Med stöd av lagen beslutade regeringen i februari 1998 att Barsebäck 1 skulle stängas. Efter en rättslig prövning stängdes reaktorn den 30 november 1999. Barsebäck 2 stängdes den 31 maj 2005.