Hoppa till innehållet
Kärnavfallsrådet.se

Kunskap om kärnkraften.
Perspektiv på energin.

Sök på sajten
Artiklar & perspektiv

Amerikanska flygvapnet väljer mikroreaktor för basförsörjning i Alaska

Av Mats PetterssonPublicerad

Det amerikanska flygvapnet har valt företaget Oklo Inc. som leverantör av en mikroreaktor till Eielson Air Force Base i centrala Alaska. Eielson valdes 2018 som plats för ett pilotprojekt med en kommersiell mikroreaktor på en militärbas. I juni 2025 utsåg Defense Logistics Agency Energy (DLA Energy), som köper in energi åt det amerikanska försvaret, Oklo till tänkt leverantör på uppdrag av flygvapnet. Beslutet är intressant även för svensk del, eftersom det visar att mikroreaktorer börjar gå från ritbordet till riktiga beställningar.

Avtalet ska gälla i 30 år till fast pris. Oklo ska konstruera, bygga, äga och driva kraftverket och leverera både el och värme till basen. Reaktorn ska ha tillstånd från den amerikanska kärnkraftsmyndigheten Nuclear Regulatory Commission (NRC). Affärsmodellen skiljer sig från hur kärnkraft hanteras i Sverige, där kraftbolagen äger och driver reaktorerna och Strålsäkerhetsmyndigheten har tillsynen.

Vad är en mikroreaktor och hur skiljer den sig från en SMR?

Mikroreaktorer är den minsta klassen av reaktorer som diskuteras i dag. En mikroreaktor ger omkring 1 till 20 MW värme, som kan användas direkt eller omvandlas till el. Större reaktorer på upp till 300 MW el per modul kallas SMR, små modulära reaktorer. Som jämförelse har de tre reaktorerna i Forsmark tillsammans 3 283 MW och de två i Ringhals 2 193 MW, i genomsnitt omkring 1 100 MW per reaktor.

Poängen med mikroreaktorer är att de ska tillverkas färdiga i en fabrik och kunna transporteras med lastbil, fartyg, flyg eller tåg. Dagens stora reaktorer byggs i stället på plats.

Oklos kraftverk Aurora är en natriumkyld snabbreaktor med metallbränsle. Tekniken bakom Aurora är inte ny. Konstruktionen bygger på erfarenheterna från försöksreaktorn Experimental Breeder Reactor-II, som var i drift i 30 år vid Idaho National Laboratory. Det nya är att Oklo försöker sälja tekniken kommersiellt i mindre skala.

Varför just Eielson och varför nu?

Eielson ligger isolerat i centrala Alaska. Basen behöver både el och värme under långa och kalla vintrar. Oklos kraftverk ska leverera el och ånga. Kraftvärme passar en arktisk bas bättre än ren elproduktion.

Ett viktigt argument för flygvapnet är energisäkerhet, alltså förmågan att hålla basen igång även om det civila elnätet slås ut. Försvarsdepartementet har varit tydligt med att mikroreaktorer ska ge säker och fossilfri el, göra baserna mer motståndskraftiga och minska beroendet av åldrande kommersiella elnät.

Flygvapnet vill också se om mikroreaktorer kan användas på fler baser. Den 30 mars 2026 publicerade flygvapnet en bredare förfrågan till industrin om reaktorer i intervallet 1 till 300 MW el. Reaktorer på 1 000 MW el eller större är uttryckligen uteslutna.

Vad betyder det amerikanska beslutet för Sverige?

Sverige har egna planer på SMR. Vattenfall startade 2025 projektbolaget Videberg Kraft för ny kärnkraft vid Ringhals och gick i augusti 2025 vidare med två SMR-leverantörer, GE Vernova och Rolls-Royce SMR. Men Vattenfalls planer gäller reaktorer i SMR-klassen, inte mikroreaktorer. För svensk del är det amerikanska beslutet ändå relevant av tre skäl:

  1. Tillståndsprövningen testas skarpt: Hur NRC hanterar Oklos ansökan kan påverka hur Strålsäkerhetsmyndigheten och andra europeiska tillsynsmyndigheter ser på liknande ansökningar.
  2. Affärsmodellen är ny: Att leverantören äger och driver reaktorn under hela dess livstid bryter med hur kärnkraft historiskt har finansierats. Frågan är om en sådan modell skulle fungera under svenska regler, där ansvaret mellan ägaren, driftbolaget och tillsynsmyndigheten är tydligt fördelat.
  3. Bränslefrågan kvarstår: Oklos snabbreaktor kan köras på så kallat HALEU-bränsle, uran som är anrikat till mellan 5 och knappt 20 procent. HALEU produceras ännu inte i kommersiell skala. Bristen på HALEU drabbar flera utvecklare av avancerade reaktorer. För Sveriges del väcker bristen frågor om kärnbränslecykeln och hur en framtida bränsleförsörjning ska organiseras.

Mikroreaktorer i kallt klimat

I kallt klimat har mikroreaktorer en fördel jämfört med flera alternativ. Vindkraftverk tappar effekt när is bildas på rotorbladen. Solceller i Alaska eller norra Sverige ger mycket lite el under vintermånaderna. Hur vindkraft fungerar i kallt klimat är en gammal fråga i svensk debatt. Väderberoende kraft räcker sällan ensam som baskraft i isolerade områden.

En reaktor är okänslig för utomhustemperaturen i den meningen att kärnreaktionen pågår oavsett väder. Däremot ställer extrem kyla höga krav på sekundärsystem, kylkretsar och underhåll.

Tekniken för mikroreaktorer finns, men Eielson blir det skarpa testet.

Utmaningarna som rapporteringen ofta missar

Tidsplanen är den största utmaningen. Även mindre reaktorer kräver en gedigen säkerhetsanalys, ett miljötillstånd, bränsleleveranser och en driftorganisation innan de kan startas. Inget av de stegen går snabbt med kärnkraftsmått mätt.

Det finns också en avfallsfråga som sällan diskuteras när mikroreaktorer presenteras. En liten reaktor ger mindre avfall i absoluta tal. I en snabbreaktor kan en del av de långlivade ämnena dessutom förbrukas, men använt bränsle och aktiverat material behöver ändå tas om hand. Behovet av slutförvar för använt kärnbränsle försvinner inte för att reaktorerna blir mindre.

En tredje utmaning är ekonomin i serieproduktion. Hela affärsidén bygger på att många likadana enheter byggs i en fabrik. Om Eielson blir en engångsleverans försvinner skalfördelarna. Flygvapnets bredare förfrågan till industrin är därför minst lika viktig som avtalet med Oklo. Förfrågan visar att flygvapnet funderar på fler reaktorer.

Tre milstolpar att följa framåt

NRC:s tillståndsprövning: Hur NRC bedömer Oklos säkerhetsanalys kan bli vägledande för många kommande mikroreaktorprojekt, även utanför USA.

Driftstarten: Frågan är om reaktorn i Eielson startar enligt plan eller blir försenad, vilket har varit det vanliga för nya reaktorkonstruktioner. Hermes 1-reaktorn fick nyligen 28 månaders förlängd byggtid av samma myndighet, vilket säger en del om branschens realistiska tidshorisont.

Bränslekedjan: Utan stabil tillgång på HALEU saknar de flesta avancerade reaktorkonstruktioner bränsle. Bränslefrågan påverkar även svenska planer.

Mikroreaktorer är fortfarande en omogen teknik. Eielson kommer inte att avgöra om konceptet fungerar globalt, men projektet blir en av de första riktiga referenspunkterna utanför pappersstadiet.

Mats Pettersson
Skriven av
Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *