SFR – Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall i Forsmark

SFR – Slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall – var världens första anläggning i sitt slag när det öppnade 1988. Beläget 60 meter under Östersjöns botten vid Forsmark kärnkraftverk i Östhammars kommun förvarar SFR radioaktivt avfall från svenska kärnkraftverk, sjukvård, industri och forskning. Nu pågår en omfattande utbyggnad – ledd av SKB och Skanska – som ska tredubbla kapaciteten för att ta emot rivningsavfall från de sex reaktorer som stängs och monteras ner runt om i Sverige.

SFR i siffror

Vad är SFR och varför behövs det?

All verksamhet som använder radioaktiva material skapar avfall. Kärnkraftverk producerar filter, skyddskläder, verktyg och andra föremål som blivit radioaktiva under drift. Sjukhus använder strålkällor i diagnostik och behandling. Industri och forskning genererar radioaktiva rester. Allt detta avfall behöver förvaras säkert – men det är inte så farligt eller långlivat att det behöver djupförvaras i hundratusentals år. Det är för denna typ av avfall – kortlivat låg- och medelaktivt avfall – som SFR byggdes.

Till skillnad från det högaktiva använda kärnbränslet (som mellanlagras i Clab vid Oskarshamn och ska slutförvaras i det planerade kärnbränsleförvaret) är radioaktiviteten i SFR-avfallet tillräckligt kortlivad för att förvaret i urberget under havsbotten ger tillräckligt skydd.

Hur SFR är byggt

Underjordisk konstruktion

SFR ligger i urberget under Östersjöns botten, åtkomligt via två kilometerlånga tunnlar som lutar nedåt från markytan. Den underjordiska anläggningen består av:

• Fyra bergssalar, var och en 160 meter lång, för lågaktivt avfall i betongbehållare och stålcontainrar.
• En betongsilo, 50 meter hög, för medelaktivt avfall – den mest radioaktiva kategorin som tas emot av SFR.
• En driftcentral under jord.

Ovan jord finns kontors- och verkstadsbyggnad, terminalbyggnad (där avfallstransporter tas emot) och ventilationsbyggnad.

Barriärprincipen

Säkerheten bygger på flera barriärer som samverkar:

Säkerhetskravet är att SFR inte får utsätta människor eller miljö för mer strålning än en hundradel av den naturliga bakgrundsstrålningen – varken nu eller i framtiden.

Vad förvaras i SFR?

Det mesta av avfallet kommer från de svenska kärnkraftverken:

• Driftavfall – filter, jonbytarmassor, skyddskläder, verktyg, rör och andra föremål som använts i radioaktiva miljöer.
• Rivningsavfall (kommande) – reaktorkomponenter, betong och byggnadsmaterial från nedmonteringen av Barsebäck, Oskarshamn 1/2 och Ringhals 1/2.
• Avfall från sjukvård, forskning och industri – använda strålkällor, laboratoriematerial och kontaminerad utrustning (10–20 m³ per år).

Allt avfall genomgår en noggrann klassificerings- och godkännandeprocess innan det får tas emot av SFR. Varje kolli registreras och dokumenteras.

Utbyggnaden av SFR – pågår nu

Med sex svenska kärnreaktorer stängda och under nedmontering (Barsebäck 1/2, Oskarshamn 1/2, Ringhals 1/2) behöver SFR avsevärt mer kapacitet. Rivningsavfall i form av reaktorkomponenter, betong och byggnadsmaterial som blivit radioaktivt under drifttiden behöver slutförvaras.

Tidslinje

Vad byggs?

Utbyggnaden innebär att sex nya bergssalar (240–275 meter långa) sprängs ut i urberget på 120–140 meters djup, i nivå med den lägsta delen av befintligt SFR. Totalt ska 650 000 kubikmeter berg sprängas ut – en volym som motsvarar drygt en Avicii Arena (Globen). Under byggtiden kommer en lastbil med sprängsten teoretiskt att köra ut ur tunneln var tionde minut, dygnet runt.

Utbyggnaden tar ungefär sex år: tre år bergarbeten och tre år installationsarbeten (ventilation, belysning, hanteringsutrustning). Projektet utförs av Skanska i samverkan med SKB och kostar flera miljarder kronor – i storleksordningen vad det kostade att bygga Friends Arena.

SFR i det svenska slutförvarssystemet

SFR är en del av ett större system som SKB bygger och driver för att hantera allt radioaktivt avfall i Sverige:

• SFR (Forsmark) – kortlivat låg- och medelaktivt avfall. I drift sedan 1988.
• Clab (Oskarshamn) – centralt mellanlager för använt kärnbränsle. I drift sedan 1985.
• Kärnbränsleförvaret (Forsmark) – planerat slutförvar för använt kärnbränsle, 500 meter ner i urberget med KBS-3-metoden. Första spadtaget taget.
• Inkapslingsanläggningen (Oskarshamn) – planerad anläggning för att kapsla in använt bränsle i koppar.
• SFL – framtida slutförvar för långlivat avfall (reaktordelar med lång halveringstid).

Tillsammans utgör dessa anläggningar ett av världens mest heltäckande system för omhändertagande av radioaktivt avfall. SKB:s samlade investeringar i slutförvarsprojekten uppgår till storleksordningen 19 miljarder kronor och beräknas skapa cirka 1 500 arbetstillfällen.

Finansiering: vem betalar?

Enligt svensk lag ska de företag som producerar radioaktivt avfall också betala för dess hantering och slutförvaring. Sedan 1982 avsätter kärnkraftverksägarna pengar till Kärnavfallsfonden, som finansierar SKB:s verksamhet. Det innebär att kostnaden för SFR och dess utbyggnad bärs av kärnkraftsindustrin – inte av skattebetalarna.

Vanliga frågor om SFR

Källor

• SKB – Slutförvaret SFR
• SKB – Utbyggnad av SFR
• SSM – SFR
• Skanska – Utbyggnad av SFR Forsmark