Hantering av kärnavfall i Finland

Finland ska slutförvara sitt använda kärnbränsle i Onkalo vid Olkiluoto, där kapslar av koppar ska placeras på cirka 430 meters djup i berget. Den finska Strålsäkerhetscentralen (STUK) förordade drifttillståndet för Onkalo den 4 augusti 2026. Finlands regering hade ännu inte beslutat om drifttillståndet den 5 oktober 2026. Inget använt kärnbränsle har därför placerats i Onkalo.

Finland har fem kärnkraftsreaktorer i drift, tre vid Olkiluoto på västkusten och två vid Lovisa. Kraftbolagen Teollisuuden Voima (TVO) och Fortum äger tillsammans Posiva, bolaget som bygger och ska driva slutförvaret. Finland använder samma metod som Sverige, där kopparkapslar och bentonitlera djupt nere i berggrunden ska hålla avfallet isolerat från omgivningen. Här nedan är siffrorna för Onkalo, tillstånden, mellanlagringen, det låg- och medelaktiva avfallet och finansieringen.

Varifrån kommer Finlands kärnavfall?

Nästan allt kärnavfall i Finland kommer från kärnkraftverken Olkiluoto i Euraåminne kommun och Lovisa i södra Finland, som drivs av TVO respektive Fortum. Tabellen visar de fem reaktorer som är i drift hösten 2026.

Kärnkraftverket Olkiluoto producerade 23,41 terawattimmar el under 2025, vilket motsvarade cirka 28 procent av den el som användes i Finland. Lovisa gav 7,9 terawattimmar samma år och stod för ungefär 10 procent av landets el. Drifttillstånden för Olkiluoto 1 och 2 gäller till 2038. Lovisa fick 2023 ett nytt drifttillstånd som gäller till slutet av 2050.

Vid utgången av 2022 hade Finland samlat på sig 16 100 använda bränsleelement med sammanlagt cirka 2 400 ton uran. Varje år tillkommer ungefär 100 ton uran i använt bränsle. Ett bränsleelement är tre till fem meter långt och innehåller mellan 120 och 540 kilo uran. Det använda bränslet består fortfarande till 95 procent av uran.

Små mängder avfall kommer också från forskningsreaktorn FiR 1 i Otnäs i Esbo, som var i drift från 1962 till 2015. STUK släppte FiR 1 från tillsynen i december 2025, sedan rivningsavfallet hade lämnats till Fortum för slutförvaring vid kärnkraftverket i Lovisa.

Onkalo och inkapslingsanläggningen i Olkiluoto

Onkalo är Posivas slutförvar för använt kärnbränsle i berggrunden på ön Olkiluoto. Posiva grundades 1995 och ägs till 60 procent av TVO och till 40 procent av Fortum. Bygget av Onkalo började i juni 2004, först som en underjordisk forskningsanläggning där Posiva kunde undersöka berget och lära sig bygga på stort djup.

Själva slutförvaret började sprängas ut i december 2016. Ovan jord ligger inkapslingsanläggningen, som började byggas 2019 och där bränslet packas i kapslar innan det förs ner i berget. Inkapslingsanläggningen är cirka 72 meter lång och 40 meter bred. Siffrorna i tabellen gäller Onkalo och byggtillståndet från 2015.

Gränsen på 6 500 ton uran i byggtillståndet gäller bränslet från TVO:s tre reaktorer och Fortums två reaktorer. Berget i Olkiluoto är fast och saknar större sprickor på det djup där kapslarna ska ligga.

Så skyddas avfallet i berget

Onkalo bygger på KBS-3, metoden som Svensk Kärnbränslehantering (SKB) har utvecklat för det svenska slutförvaret. Namnet KBS-3 kommer från den tredje rapporten i projektet KärnBränsleSäkerhet från 1983. Skyddet i KBS-3 består av tre barriärer: en kapsel av koppar och segjärn, en buffert av bentonitlera och berggrunden runt förvaret.

I inkapslingsanläggningen lastas bränsleelementen, som väger ungefär ett kvarts ton styck, med fjärrstyrning in i kapslarna. Kopparlocket svetsas fast innan kapseln förs ner till förvaret med en hiss i kapselschaktet. I förvaret placeras kapseln i ett lodrätt borrat hål i en deponeringstunnel och omges av bentonitlera. Till sist fylls deponeringstunneln igen.

Bentonitleran tar långsamt upp vatten från berget och sväller tills den fyller hålrummen runt kapseln. Säkerheten i Onkalo vilar inte på en enda konstruktion eller ett enda material. De tre barriärerna ska tillsammans hindra och fördröja att radioaktiva ämnen når omgivningen, även om en av dem skulle försvagas.

Posivas säkerhetsanalyser sträcker sig från de omkring 100 år som driften pågår till hundratusentals år och upp till en miljon år framåt. Analyserna tar hänsyn till jordbävningar, framtida istider och trycket från en inlandsis. STUK har granskat både säkerheten under driften och den långsiktiga säkerheten efter att förvaret har stängts.

Har Finland börjat slutförvara kärnavfallet?

Nej, slutförvaringen av använt kärnbränsle i Onkalo hade inte börjat i början av oktober 2026. Posiva startade i stället en provdrift den 30 augusti 2024, där hela kedjan körs med bränsleelement som inte är radioaktiva. Provdriften visar hur inkapslingsanläggningen och förvaret fungerar med den slutliga utrustningen under verkliga förhållanden. Posiva är det första bolaget i världen som provkör ett slutförvar på det sättet.

Den 26 augusti 2026 borrades det första deponeringshålet för den verkliga slutförvaringen, på mer än 400 meters djup. Deponeringshålet är 8,4 meter djupt och har en diameter på 1,75 meter. Den första deponeringstunneln blir cirka 330 meter lång med plats för ungefär 30 hål. I full produktion räknar Posiva med att borra omkring två hål i veckan.

Posivas vd Ilkka Poikolainen sade i september 2026 att bolaget är närmare driftstarten än någonsin. Innan driften får börja måste dock regeringen bevilja drifttillståndet och STUK i ett separat beslut bekräfta att anläggningen uppfyller alla säkerhetskrav.

Från principbeslutet till drifttillståndet

Ett slutförvar i Finland kräver först ett principbeslut av regeringen som riksdagen måste godkänna. Kommunen där förvaret ska ligga måste stödja projektet, medan STUK ska ha bedömt att förvaret kan byggas säkert. Därefter krävs ett byggtillstånd och till sist ett drifttillstånd. Tabellen visar besluten för Onkalo.

Inget annat geologiskt slutförvar för använt kärnbränsle i världen har kommit lika långt i tillståndsprövningen som Onkalo. Sedan 2000 har STUK och dess externa experter lagt mer än 250 årsverken på tillsynen av projektet och granskningen inför utlåtandet om drifttillståndet. STUK:s utlåtande blev några veckor försenat, eftersom materialet var omfattande och tidigare påtalade brister krävde kompletteringar.

STUK föreslår också villkor för drifttillståndet. Posiva ska göra den första återkommande säkerhetsvärderingen inom tio år efter beslutet och uppdatera redovisningen av den långsiktiga säkerheten. Arbets- och näringsministeriet bereder nu förslaget till regeringen. Finlands miljö- och klimatminister Sari Multala bedömde den 7 september 2026 att förslaget kan läggas fram för regeringen i oktober.

Vad händer med det använda bränslet före slutförvaringen?

Finland har inget gemensamt mellanlager som Clab i Sverige, utan det använda bränslet lagras vid kraftverket där det har använts. I Olkiluoto kyls bränslet först under fyra år i bassänger vid reaktorn.

Därefter flyttas bränsleelementen till vattenbassänger i ett mellanlager inom kraftverksområdet. Bassängerna är så djupa att bränslet ligger helt under marknivån med åtta meter vatten över sig. Vattnet skärmar av strålningen och kyler samtidigt bränslet ytterligare.

Det använda bränslet ska ligga kvar i mellanlagret i Olkiluoto i flera decennier för att svalna. Sedan körs bränsleelementen till inkapslingsanläggningen i en stöttålig transportbehållare. Lovisas använda bränsle lagras också vid kraftverket i väntan på slutförvaringen i Euraåminne.

Låg- och medelaktivt avfall ligger redan i berget

Finland slutförvarar redan det låg- och medelaktiva driftavfallet i bergrum vid de två kärnkraftverken. TVO tog sitt förvar i Olkiluoto i drift 1992. I TVO:s förvar placeras avfallet i betongbehållare i siloer som är utsprängda 60 till 100 meter under markytan.

Fortums förvar på ön Hästholmen vid Lovisa togs i drift 1998 och ligger på 110 meters djup. Till förvaret på Hästholmen går underhållsavfall och flytande avfall som har gjutits in i betong, medan en del av underhållsavfallet friklassas och hanteras som vanligt avfall.

Det lågaktiva avfallet består till exempel av brandskyddade tyger, plastemballage och maskindelar. Det medelaktiva avfallet utgörs bland annat av jonbytarmassa som har använts för att rena vattnet i reaktorns primärkrets. Innan Posiva bygger sitt förvar för låg- och medelaktivt avfall måste bolaget lämna detaljerade planer och en säkerhetsredovisning till STUK.

Vem betalar för slutförvaringen i Finland?

Den finska lagen gör kraftbolagen ansvariga för all hantering av kärnavfallet och för kostnaderna. Bolagen tar ut pengarna i förväg i elpriset och betalar in dem till Statens kärnavfallshanteringsfond, som grundades 1988. Kärnavfallshanteringsfonden ligger utanför statsbudgeten i anslutning till Arbets- och näringsministeriet.

Arbets- och näringsministeriet bestämmer varje år hur mycket kraftbolagen ska betala, så att pengarna räcker till alla åtgärder som återstår. Ett bolag får tillbaka pengar ur fonden först när avfallet har tagits om hand och skulden därmed har blivit mindre än bolagets andel i fonden. Sverige har ett liknande system med avgifter på kärnkraftsel. Den svenska Kärnavfallsfonden hade 84,1 miljarder kronor i slutet av 2025.

Skillnaderna mellan Finland och Sverige

Finland och Sverige har båda valt KBS-3 för att slutförvara det använda kärnbränslet. SKB har sedan 2001 fördjupat samarbetet med Posiva i femåriga perioder, med fokus på kapseln, bufferten, produktionen och säkerhetsanalysen. Skillnaderna gäller framför allt tidsplanen, djupet och mellanlagringen.

Så skiljer sig Finland och Sverige åt

• Tidsplan: Onkalo fick sitt byggtillstånd 2015 och väntar hösten 2026 på den finska regeringens drifttillstånd. Den svenska regeringen godkände Kärnbränsleförvaret i Forsmark den 27 januari 2022. Bygget av Kärnbränsleförvaret började den 15 januari 2025 och driften väntas komma i gång under 2030-talet.
• Djup: Onkalos deponeringstunnlar ligger drygt 400 meter ner i berget, medan Kärnbränsleförvaret byggs på cirka 500 meters djup.
• Mellanlagring: Finland lagrar det använda bränslet vid kraftverken. Sverige samlar bränslet i Clab i Simpevarp norr om Oskarshamn, där det i dag finns över 8 000 ton.
• Låg- och medelaktivt avfall: Finland har ett bergrum vid vart och ett av kraftverken. I Sverige går avfallet till ett gemensamt förvar, SFR i Forsmark, som ligger cirka 60 meter under havsbotten.
• Mängd: Byggtillståndet begränsar Onkalo till högst 6 500 ton uran. Kärnbränsleförvaret är planerat för cirka 6 000 kapslar med cirka 12 000 ton bränsle.

Vanliga frågor om kärnavfall i Finland

Får Finland ta emot kärnavfall från andra länder?

Nej, Finland förbjöd 1994 både import och export av använt kärnbränsle genom en ändring av kärnenergilagen. Kärnenergilagen förbjuder också att utländskt kärnavfall slutförvaras i Finland. Ett undantag gjordes för det använda bränslet från forskningsreaktorn FiR 1, som skickades tillbaka till USA 2020 och 2021.

Vad hände med det använda bränslet från Lovisa före 1996?

Fram till 1996 skickades det använda bränslet från Lovisa tillbaka till Ryssland. Sedan 1996 stannar bränslet från Lovisa i Finland och ska slutförvaras i Onkalo tillsammans med bränslet från Olkiluoto.

Hur länge ska Onkalo vara i drift?

Posiva har sökt ett drifttillstånd för perioden från mars 2024 till slutet av 2070. Med de nuvarande planerna för kärnkraftverken väntas allt använt bränsle från Posivas ägare vara slutförvarat i slutet av 2120-talet.

Kan bränslet tas upp ur Onkalo igen?

Ja, Finland kräver att det använda kärnbränslet ska kunna hämtas upp ur förvaret om någon uppfinner en ny metod för att behandla det. Kapslarna är ändå tänkta att stanna i berget för alltid.

Hur hög stråldos får slutförvaret ge?

STUK:s vägledning YVL D.5 sätter gränsen vid 0,1 millisievert per år för den person som utsätts mest under den tid som går att förutse. Som jämförelse är den genomsnittliga stråldosen i Finland 5,9 millisievert per år.

Vad kostar slutförvaret i Olkiluoto?

Posivas EKA-projekt är en investering på cirka 500 miljoner euro (cirka 5,6 miljarder kronor). I EKA-projektet byggs inkapslingsanläggningen och tas i drift, de fem första deponeringstunnlarna sprängs ut och leveranserna av kapslar och bentonitlera förbereds. EKA-projektet omfattar också starten av slutförvaringen i den första tunneln.

Källor

• Strålsäkerhetscentralen: Slutförvaring av kärnavfall i Finland
• Arbets- och näringsministeriet: Posivas ansökan om drifttillstånd
• Arbets- och näringsministeriet: Använt kärnbränsle i Finland
• Posiva: Långsiktig säkerhet i slutförvaret
• Posiva: Borrningen av de första deponeringshålen i Onkalo
• Fortum: Avfallshanteringen vid kärnkraftverket i Lovisa

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.