Fusionskraften dröjer när ITER startar 2034 och Helion backar

Ingen fusionsreaktor hade i september 2026 visat att den kan ge mer el än den förbrukar. I Frankrike stod samma månad sex av nio sektormoduler på plats i forskningsreaktorn ITER, som ska starta forskningsdriften 2034. Det amerikanska fusionsbolaget Helion strök samtidigt löftet om el från kraftverket Orion 2028.

Sverige är med i ITER genom EU, som står för 45,6 procent av byggkostnaderna. ITER kan nå full fusionseffekt tidigast 2039 och är inte byggt för att göra el av värmen. Svenska Studsvik planerar däremot fyra fissionsreaktorer av typen BWRX-300 i Nyköping eller Valdemarsvik, med den första i drift i mitten av 2030-talet.

Bygget och tidsplanen för ITER

ITER byggs i Saint-Paul-lez-Durance i södra Frankrike och blir världens största tokamak, en munkformad försöksmaskin för fusion. Maskinen blir dubbelt så stor som JT-60SA i Japan, den största tokamaken i drift. Tokamaken sätts ihop av nio sektormoduler, där varje modul består av en del av vakuumkärlet, värmesköldar och två magnetspolar. När sektormodul 1 i juli 2026 blev den sjätte modulen i gropen där maskinen byggs, stod två tredjedelar av plasmakammaren på plats.

ITER planerade i september 2026 att montera klart sektormodul 9 i slutet av november och flytta den till gropen i början av december 2026. Sektormodul 9 blir inte sist på plats i gropen, eftersom den sista sektorn ska monteras i samma verktyg som modul 9 lämnar. Jens Reich, programchef för monteringen av ITER-maskinen, beskrev arbetet som tätt schemalagt men sa att ITER-organisationen var nöjd med framstegen. I september 2026 hade dessutom monteringen av vakuumkärlets sektor 3 börjat efter reparationer av kanterna där sektorerna ska svetsas ihop.

En treårig reparation av värmeskölden blev klar i juli 2026. Under arbetet togs omkring 11 kilometer kylrör bort och ett ton silverbeläggning slipades av.

Målet för ITER är 500 megawatt fusionseffekt från 50 megawatt tillförd värme, alltså tio gånger mer effekt ut än in i plasmat. Erfarenheterna från ITER ska bana väg för de maskiner som senare kan göra el av fusionen. Tidsplanen för ITER har fem milstolpar:

Deuterium och tritium är två isotoper av väte som tillsammans ger den mest effektiva fusionsreaktionen i ett laboratorium. ITER kan alltså nå målet på 500 megawatt först med de två isotoperna från 2039, fem år efter att forskningsdriften har startat.

Vad är skillnaden mellan fusion och fission?

Fission betyder att tunga atomkärnor klyvs. En neutron som träffar en kärna av uran eller plutonium delar den i två mindre kärnor, vilket frigör värme. Sveriges sex driftdugliga reaktorer i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals får sin värme från fission av uran.

Vid fusion slås i stället lätta atomkärnor ihop till en tyngre. I ITER ska deuterium och tritium smälta samman till helium vid 150 miljoner grader, tio gånger varmare än i solens kärna. Solen får sitt ljus och sin värme från samma slags reaktion.

Skillnaden mellan fission och fusion syns också i avfallet. Fission ger högradioaktiva klyvningsprodukter i det använda bränslet, något som fusion inte ger. En olycka av samma slag som i Fukushima kan inte inträffa i en tokamak. Vid en störning svalnar plasmat inom några sekunder och reaktionen stannar.

Helions ändrade löfte om Orion

Fusionsbolaget Helion från Everett i den amerikanska delstaten Washington bygger Orion, bolagets första kommersiella fusionskraftverk på 50 megawatt el. År 2023 tecknade Helion ett avtal om att leverera el från Orion till Microsoft senast 2028, vilket bolaget kallade världens första elköpsavtal för fusionskraft. I september 2026 stod det inte längre på Helions webbplats att Orion skulle ge el 2028, bara att den första driften skulle börja 2028. Avtalet med Microsoft kräver att kraftverket Orion är anslutet till elnätet och har inlett driften före utgången av 2028.

Helions chef för samhällskontakter Jackie Siebens sa vid konferensen FusionX i Boston att Orion ”i inget universum” når full drift på 50 megawatt under 2028. Helion räknar med full effekt först 2029 eller 2030.

För försöksreaktorn Polaris har Helion också ändrat målet, från att visa nettoel till att visa el från fusion. Med nettoel menas att reaktorn producerar ett elöverskott sedan den egna förbrukningen är täckt. Två forskningsartiklar från 2026 ifrågasätter om Helions reaktor kan ge tillräckligt med fusionsenergi för att täcka energiförlusterna.

Vanliga frågor om fusionskraft

Var byggs ITER?

ITER byggs på ett område på 42 hektar i Saint-Paul-lez-Durance i södra Frankrike. Bakom projektet står EU:s 27 medlemsstater tillsammans med Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Ryssland och USA. Schweiz deltar åter i ITER sedan den 1 januari 2026.

Vad är en tokamak?

En tokamak är en försöksmaskin där ett plasma av väte skapas och hålls på plats av starka magnetfält. Hjärtat i en tokamak är en munkformad vakuumkammare med stora magnetspolar runt omkring. Ordet tokamak kommer från en rysk förkortning för ”toroidformad kammare med magnetspolar”.

Ger fusionskraft långlivat kärnavfall?

Nej, en fusionsreaktor ger inget högaktivt och långlivat kärnavfall av det slag som finns i använt kärnbränsle från dagens kärnkraftverk. Fusion ger inte heller några utsläpp av koldioxid eller andra växthusgaser.

Hur mycket energi ger fusion jämfört med kol och olja?

Vid samma massa bränsle frigör fusion nästan fyra miljoner gånger mer energi än förbränning av kol, olja eller gas. Jämfört med fission i dagens kärnkraftverk ger fusion ungefär fyra gånger så mycket energi per kilo bränsle.

Var kommer bränslet till fusion ifrån?

Fusionsbränslet deuterium kan utvinnas ur allt slags vatten. Tritium, som också är en isotop av väte, ska tillverkas inne i fusionsreaktorn när neutroner från fusionen träffar litium.

Källor

• American Nuclear Society: ITER rapporterar framsteg i monteringen
• Axios: Helion ändrar datumet för el från fusion
• Axios: Helions kraftverk Orion och avtalet med Microsoft
• ITER Organization: Fördelar med fusionsenergi
• ITER Organization: Så fungerar en tokamak

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.