Varför är kärnavfall ett problem?

Kärnavfall är ett problem eftersom det använda kärnbränslet strålar kraftigt under mycket lång tid. Bränslet måste hållas avskilt från människan och miljön i minst 100 000 år. Faran sitter i strålningen, medan klimatet inte påverkas av avfallet. Världens kärnkraft hade fram till 2025 gett upphov till nära 448 000 ton använt bränsle, men inget land har ännu börjat slutförvara sitt.

I Sverige ligger över 8 000 ton använt bränsle i Clab utanför Oskarshamn. Bränslet väntar på Kärnbränsleförvaret i Forsmark, som Svensk Kärnbränslehantering (SKB) började bygga i januari 2025. Flera vanliga påståenden om avfallet håller inte, till exempel att kärnavfall skulle värma klimatet. Här nedan är siffrorna för stråldoserna, tidsrymderna och de misslyckanden som format synen på kärnavfall.

Hur farlig är strålningen från kärnavfall?

Strålningen från kärnavfall är joniserande, vilket betyder att den kan slå loss elektroner från atomer och skada cellerna i kroppen. En hög dos under kort tid ger akuta skador som hudrodnad, håravfall och strålsjuka. Gränsen för akut strålsjuka går vid cirka 1 000 millisievert. Cancerrisken ökar tydligt vid doser över 100 millisievert.

Vardagens doser är betydligt lägre. Den naturliga bakgrundsstrålningen ger en person i Sverige i genomsnitt 1,3 millisievert per år från bland annat marken, rymden och den egna kroppen. Radon i inomhusluften lägger till cirka 4 millisievert vid den svenska medelhalten. Tabellen visar hur doserna förhåller sig till varandra.

Faran uppstår när människor kommer nära oskärmat bränsle eller får i sig radioaktiva ämnen via andningen eller maten. Skyddet bygger på kort tid, stort avstånd och skärmning med betong, bly eller vatten.

Tidsrymden på 100 000 år

Tidsrymden på 100 000 år kommer från strålningens avklingning. Efter så lång tid strålar bränslet ungefär lika mycket som den uranmalm som bröts för att tillverka det. Fram till dess ska flera barriärer på cirka 500 meters djup stänga in bränslet.

Kärnbränsleförvaret ska förslutas någon gång mot slutet av seklet och därefter klara sig utan övervakning. SKB samarbetar med språkforskare och arkeologer för att kunskapen om Kärnbränsleförvaret ska kunna föras vidare till framtida generationer. Målet är att kommande generationer ska kunna fatta egna beslut, till exempel om att ta upp bränslet igen. För det planerade förvaret för långlivat låg- och medelaktivt avfall, SFL, räknar säkerhetsanalysen med en tidsperiod på en miljon år.

Riskerna när avfallet lagras och transporteras

Bränslet avger värme länge efter att det tagits ur reaktorn. I Clab ligger bränslet under åtta meter vatten i bassänger drygt 30 meter ner i berget. Vattnet både kyler bränslet och skärmar av strålningen, under ständig övervakning. Clab har tillstånd för 11 000 ton och tar emot i genomsnitt cirka 140 ton per år.

Transporterna mellan kärnkraftverken, Studsvik och SKB:s anläggningar i Oskarshamn och Forsmark går med fartyget Sigrid. Fartyget byggdes 2011 till 2013 och är klassat enligt den högsta nivån för transport av radioaktivt material, INF 3.

Transportbehållarna för använt bränsle har cirka 30 centimeter tjocka stålväggar. Varje behållare ska klara ett fritt fall från nio meters höjd mot ett hårt underlag. Behållaren ska tåla en brand på 800 grader i 30 minuter. Kravet på yttre tryck motsvarar 200 meters vattendjup, men behållarna klarar med bred marginal trycket på 4 000 meters djup.

Läget i världen

Fram till 2025 hade världens reaktorer lämnat ifrån sig sammanlagt 447 758 ton använt kärnbränsle, räknat som tungmetall. Cirka 41 procent låg i vattenbassänger och 31 procent i torra lager, medan 28 procent hade upparbetats. Upparbetningen gör inte avfallet ofarligt, eftersom det förglasade restavfallet ändå måste slutförvaras.

Inget land slutförvarar ännu använt kärnbränsle. Finland ligger närmast, sedan den finska strålsäkerhetsmyndigheten STUK den 4 augusti 2026 förordade drifttillstånd för Onkalo. Projekt för geologiska slutförvar pågår även i Sverige, Frankrike, Kanada och Schweiz. I länder utan slutförvar kan mellanlagringen behöva pågå i över 100 år.

Hanford och Asse

Två exempel från USA och Tyskland visar hur hanteringen av radioaktivt avfall kan gå fel. I båda fallen förvarades avfallet på ett sätt som inte höll i längden.

Hanford i USA

Vid Hanford i delstaten Washington förvaras det farligaste avfallet från fyra decennier av plutoniumproduktion i 177 underjordiska tankar. Tankarna rymmer uppskattningsvis 212 000 kubikmeter blandat farligt och radioaktivt avfall. Minst 68 tankar antas ha läckt tidigare, medan tre läcker i dag.

Alla tankarna har passerat sin beräknade livslängd på cirka 25 år med god marginal. Hanford visar hur farligt det blir när tillfälliga lösningar får stå kvar i årtionden.

Asse i Tyskland

I den tidigare saltgruvan Asse II placerades cirka 126 000 fat med låg- och medelaktivt avfall mellan 1967 och 1978. Saltvatten har trängt in i gruvan sedan 1988. I dag samlas 13 till 15 kubikmeter upp per dag, men en del av vattnet hinner nå förvaringskamrarna.

Sedan 2013 kräver tysk lag att avfallet ska hämtas upp innan gruvan stängs. Bedömningen är att långsiktig säkerhet inte går att visa om avfallet ligger kvar. Bara förberedelserna för upptagningen beräknas kosta cirka 4,7 miljarder euro (cirka 53 miljarder kronor).

Påverkar kärnavfall klimatet?

Nej, kärnavfallet släpper inte ut växthusgaser och bidrar inte till den globala uppvärmningen. Radioaktivt sönderfall är ingen förbränning, så avfallet bildar ingen koldioxid. Kärnkraft räknas som fossilfri, men varken som förnybar eller som fossil.

Hela livscykeln för el från Forsmark och Ringhals ger 2,48 gram koldioxidekvivalenter per kilowattimme, inklusive anläggningarna för att hantera och lagra avfallet. Nordisk vindkraft ligger på 10,7 gram och Vattenfalls nordiska vattenkraft på 5,18 gram. Medianvärdet för gaskraften är 490 gram och för kolkraften 820 gram.

Varför är så många rädda för kärnavfall?

Människor bedömer risker utifrån hur bekanta riskerna är, hur mycket de själva kan påverka och hur allvarligt ett utfall kan bli. Experter lägger större vikt vid sannolikheter, medan allmänheten oftare ser till konsekvenserna. Känslor spelar också en viktig roll när människor fattar beslut om risker. Få människor kommer i kontakt med kärnavfall, samtidigt som tidsrymden saknar motsvarighet i vardagen.

I de två kommuner som har anläggningarna är stödet stort. År 2023 sade 86 procent av de tillfrågade i Östhammar och Oskarshamn ja till Kärnbränsleförvaret och inkapslingsanläggningen. Över 90 procent i båda kommunerna trodde att SKB bidrar positivt till den lokala utvecklingen.

Vad skiljer en risk från en fara?

En fara beskriver vad ett ämne kan orsaka, medan en risk också väger in hur mycket människor utsätts för. Först när faran kombineras med kunskap om exponeringen går risken att bedöma.

Använt kärnbränsle är en mycket stor fara, men risken beror på om någon kan komma i kontakt med bränslet. Kärnbränsleförvaret bygger därför på tre barriärer som var för sig minskar exponeringen. Strålsäkerhetsmyndigheten kräver att Kärnbränsleförvaret aldrig ger mer än en hundradel av bakgrundsstrålningen, varken i dag eller för kommande generationer.

Tre barriärer i Kärnbränsleförvaret

• Kopparkapseln: Fem centimeter koppar med en insats av segjärn stänger in bränslet och står emot korrosion.
• Bentonitleran: Leran sväller när grundvattnet tränger in och hindrar vatten från att nå kapseln.
• Berget: Urberget på cirka 500 meters djup ger en stabil kemisk miljö och skyddar mot det som händer vid markytan.

Vanliga frågor om kärnavfallets risker

Hur mycket använt kärnbränsle kommer Sverige att ha?

Prognosen är cirka 12 000 ton, som ska placeras i omkring 6 000 kopparkapslar. Vid utgången av 2019 mellanlagrades 7 300 ton. I dag ligger över 8 000 ton i Clab. Mängden ökar så länge de sex reaktorerna i Forsmark, Ringhals och Oskarshamn är i drift.

Vem betalar för att ta hand om kärnavfallet?

Kärnkraftsföretagen betalar avgifter per producerad kilowattimme till Kärnavfallsfonden, som vid utgången av 2025 innehöll 84,1 miljarder kronor. För 2026 är avgiften 3,1 öre per kilowattimme för Forsmark och 5,3 öre för Ringhals och OKG. Riksgälden föreslår avgifterna och regeringen beslutar.

Kommer radioaktivt avfall även från sjukhusen?

Ja, radioaktivt avfall uppstår även inom sjukvården, forskningen och industrin, men den största mängden kommer från kärnkraftverken. Avfallet från sjukhusen tas om hand i samma svenska system som kärnkraftens avfall.

Vilket avfall går till SFR och vilket till Kärnbränsleförvaret?

SFR i Forsmark tar emot kortlivat låg- och medelaktivt avfall och ligger cirka 60 meter under havsbotten. Kärnbränsleförvaret är avsett för det använda kärnbränslet, som är högaktivt. Det långlivade låg- och medelaktiva avfallet ska till ett tredje förvar, SFL, som kan tas i drift kring mitten av seklet.

Hur mycket minskar strålningen medan bränslet ligger i Clab?

Bränslet flyttas till Clab efter ungefär ett år på kraftverket och ligger kvar tills Kärnbränsleförvaret är klart. Under 40 år i Clab sjunker bränslets aktivitet med ytterligare 90 procent, utöver minskningen under det första året på kraftverket.

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.