För- och nackdelar med uran som energikälla

Uran är inte ett fossilt bränsle. Kol, olja och naturgas har bildats av rester av växter och djur som levde för miljontals år sedan, medan uran är ett metalliskt grundämne i berggrunden. Kärnkraft räknas som fossilfri, men inte som förnybar, eftersom uranet är en ändlig resurs. Livscykelutsläppen från Forsmark och Ringhals är 2,48 gram koldioxidekvivalenter per kWh.

Sveriges sex reaktorer gav 45 TWh el år 2025, vilket var drygt en fjärdedel av elproduktionen. De svenska kärnkraftverken förbrukar ungefär 1 500 till 2 000 ton importerat uran per år, främst från Kanada, Australien, Namibia och Kazakstan.

Uranets största fördelar är den höga energitätheten och de låga utsläppen av växthusgaser. Nackdelarna finns främst i gruvorna och i avfallet, men också i kopplingen till kärnvapen. Här nedan är siffrorna för energiinnehållet, utsläppen, tillgångarna, brytningen, avfallet och spridningsriskerna.

Varför räknas uran inte som ett fossilt bränsle?

Fossila bränslen är kol, olja, naturgas och torv. De fossila bränslena bildades under miljontals år ur begravt organiskt material. När ett fossilt bränsle förbränns blir kolatomerna i bränslet till koldioxid. Förbränningen av olja, kol, torv och naturgas är den största källan till Sveriges utsläpp av koldioxid.

Uran är en metall som finns i berggrunden över hela världen. Uranet förbränns inte i reaktorn, så en reaktor släpper inte ut koldioxid eller luftföroreningar under drift. Energin frigörs i stället när atomkärnor av uran-235 klyvs. Värmen från klyvningen kokar vatten till ånga, som driver turbinerna.

I den svenska energistatistiken är kärnkraften fossilfri men varken förnybar eller fossil. De fossilfria energikällorna omfattar alla förnybara energikällor och dessutom uran, som är en icke-förnybar energikälla. Kärnbränslet stod för 28 procent av Sveriges energitillförsel år 2024, medan de fossila bränslena stod för 27 procent.

Ett ton natururan ger lika mycket el som över 20 000 ton kol

Ett ton natururan ger normalt omkring 44 miljoner kWh el i en kärnkraftsreaktor. Att producera samma mängd el med fossila bränslen skulle kräva över 20 000 ton kol eller 8,5 miljoner kubikmeter naturgas. Tabellen visar hur mycket bränsle som går åt för 44 miljoner kWh el.

En stor reaktor på 1 000 MW behöver ungefär 27 ton färskt anrikat bränsle per år. Uranet bearbetas till små keramiska kutsar av låganrikad uranoxid, som staplas i tättslutna metallrör som kallas bränslestavar.

Trots uranets höga energitäthet utnyttjar en vanlig reaktor mindre än en procent av energin i natururanet. Över 90 procent av bränslets möjliga energi finns kvar när bränslet tas ut efter fem år i reaktorn. Snabba reaktorer kan utnyttja uranet ungefär 60 gånger effektivare, eftersom de omvandlar uran-238 till plutonium som också klyvs.

Ryssland är i dag det enda landet med snabba reaktorer i kommersiell skala. Reaktorn BN-600 har levererat el till nätet sedan 1980, medan BN-800 togs i drift 2014.

Låga utsläpp av växthusgaser över hela livscykeln

Brytningen och reningen av uranmalmen kräver mycket energi, liksom tillverkningen av bränslet och bygget av kraftverket. Utsläppen från de fossila bränslen som används vid brytningen, bränsletillverkningen och bygget räknas in i kärnkraftens livscykelutsläpp.

Med alla steg medräknade ger Forsmark och Ringhals 2,48 gram koldioxidekvivalenter per kWh. Kärnkraftens livscykelutsläpp är därmed mindre än hälften av utsläppen från Vattenfalls vattenkraft i Norden. Tabellen jämför livscykelutsläppen från olika kraftslag.

Ett kolkraftverk släpper ut ungefär 330 gånger mer växthusgaser per kWh än Forsmark och Ringhals. För ett gaskraftverk är skillnaden ungefär 200 gånger. Uranets klimatfördel blir alltså störst när kärnkraften ersätter kolkraft eller gaskraft.

Kärnkraften ger el oberoende av vädret

Kärnkraften är byggd för en jämn elproduktion som kan planeras i förväg och som inte påverkas av vind eller solljus. De svenska reaktorerna bidrar också med stabiliserande egenskaper i elsystemet.

Under 2025 stod kärnkraften och vattenkraften tillsammans för 70 procent av Sveriges elproduktion. Vattenkraften är snabbast att reglera när förbrukningen ändras, medan de sex reaktorerna i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals ger en jämn grundproduktion.

Hur länge räcker världens uran?

Världens identifierade urantillgångar uppgick till 7 934 500 ton den 1 januari 2023. Siffran gäller uran som kan utvinnas till marknadspriser mellan 40 och 260 dollar (cirka 400 till 2 600 kronor) per kilo uran. Världens reaktorer behöver nästan 69 000 ton uran per år. De identifierade tillgångarna motsvarar därmed drygt hundra års förbrukning i dagens takt.

Gruvorna i världen gav 60 213 ton uran 2024, vilket täckte 90 procent av reaktorernas behov. Kazakstan var den största producenten med 39 procent av gruvproduktionen. Över hälften av uranet utvanns genom lakning på plats, där uranet löses ut direkt ur malmen utan att berget bryts.

Urantillgångarna räcker för både dagens kärnkraft och en betydande utbyggnad till 2050 och längre, förutsatt att investeringarna i prospektering, gruvor och förädling kommer i tid. Med snabba reaktorer skulle samma mängd uran räcka betydligt längre.

Hur påverkar uranbrytningen miljön?

Uran bryts i dagbrott, i underjordsgruvor eller genom lakning på plats. Vid vanlig gruvbrytning krossas malmen innan uranet lakas ut. Den krossade malmen som blir kvar kallas lakrester och måste tas om hand på ett säkert sätt för att skydda människorna och miljön runt gruvan.

Lakresterna innehåller radium, som sönderfaller till den radioaktiva gasen radon. Långvarig exponering för radon ökar risken att utveckla lungcancer. Lakresterna täcks därför med ett tätskikt, till exempel av lera, så att radonet inte når luften.

Lakning på plats ger inga lakrester och påverkar markytan mindre än en gruva. Risken med lakning på plats är att laklösningen sprids i grundvattnet runt fyndigheten. För att hindra spridningen pumpar gruvbolagen vanligen upp några procent mer vätska än de pumpar ner. Hur mycket grundvattnet behöver saneras efteråt beror bland annat på vattnets kvalitet före brytningen.

Uran i den svenska alunskiffern

Uran finns på många håll i den svenska berggrunden. De största samlade mängderna finns i alunskiffern, som täcker stora områden i Skåne, Jämtland och Västergötland. Sveriges mindre men uranrikare fyndigheter innehåller sammanlagt cirka 19 000 ton uran.

Miljöriskerna vid uranbrytning liknar riskerna vid andra gruvor, särskilt där berget innehåller sulfidmineral som i alunskiffern. Sura och metallhaltiga lakvatten kan då spridas från gruvavfallet, medan strålningen från uranet kan påverka växter och djur runt gruvan.

Vad händer med det använda kärnbränslet?

Använt kärnbränsle måste hållas avskilt från människan och miljön i minst 100 000 år. Det använda bränslet består fortfarande till 95 procent av uran-238 när det deponeras. Efter 100 000 år motsvarar bränslets radioaktivitet radioaktiviteten i den uranmalm som ursprungligen bröts för att tillverka bränslet.

Svensk Kärnbränslehantering (SKB) ägs av kärnkraftsföretagen och driver mellanlagret Clab i Simpevarp norr om Oskarshamn. Clab har varit i drift sedan 1985 och förvarar bränslet i vattenbassänger drygt 30 meter under markytan. I dag rymmer Clab över 8 000 ton bränsle och har sedan 2021 ett tillstånd för 11 000 ton.

Kärnbränsleförvaret byggs i Forsmark sedan den 15 januari 2025, efter att regeringen godkände förvaret den 27 januari 2022. Bränslet ska placeras i kapslar med en insats av segjärn och ett fem centimeter tjockt hölje av koppar. Kapslarna deponeras på cirka 500 meters djup och omges av bentonitlera. Kärnbränsleförvaret ska rymma cirka 6 000 kapslar med cirka 12 000 ton bränsle och väntas tas i drift under 2030-talet.

Kärnkraftsbolagen betalar för avfallet per kWh

Kärnkraftsbolagen betalar en avgift till Kärnavfallsfonden för den energi som reaktorerna levererar. Avgiften ska täcka hanteringen och slutförvaringen av avfallet, rivningen av anläggningarna och den forskning som krävs. Kärnavfallsfonden uppgick till 84,1 miljarder kronor vid utgången av 2025.

För 2026 är avgiften 3,1 öre per kWh för Forsmark och 5,3 öre per kWh för Ringhals och OKG i Oskarshamn. Riksgälden föreslår avgifterna, medan regeringen fattar besluten.

Kan uran från kärnkraftverk användas till kärnvapen?

Uran, plutonium och torium används i kärnkraftsindustrin men kan också användas för att tillverka kärnvapen. Bränslet i en kärnkraftsreaktor är låganrikat och innehåller bara några procent uran-235. Uran med 20 procent uran-235 eller mer kallas höganrikat, medan ett kärnvapen oftast kräver över 90 procent.

Samma typ av centrifuganläggning kan anrika uran både till reaktorbränsle och till vapenkvalitet. En anrikningsanläggning som per år kan ge 30 ton uran anrikat till 3 procent kan i stället ge 520 kilo uran anrikat till 90 procent. Kärnteknisk utrustning, teknisk information och programvara omfattas därför av en exportkontroll.

Plutonium bildas i bränslet under drift och kan skiljas ut ur det använda bränslet genom upparbetning. I Sverige upparbetas inget använt kärnbränsle. Ingen svensk reaktor har heller använt MOX-bränsle, som innehåller plutonium.

Den svenska kärnämneskontrollen ska säkerställa att kärnämnen och kärntekniska anläggningar inte används för att framställa kärnvapen. Sverige har genom icke-spridningsavtalet ställt hela sitt kärnenergiprogram under internationell kontroll. Internationella atomenergiorganet (IAEA), Euratom och Strålsäkerhetsmyndigheten inspekterar de svenska anläggningarna. Den som har kärnämnen måste anmäla innehavet och föra ett register.

Tre stora olyckor i kärnkraftverk

Olyckan vid Three Mile Island nära Harrisburg i USA den 28 mars 1979 klassades som nivå 5 på den internationella skalan INES. Olyckorna i Tjernobyl den 26 april 1986 och i Fukushima Dai-ichi den 11 mars 2011 klassades båda som nivå 7, vilket betyder en stor olycka.

Det radioaktiva molnet från Tjernobyl upptäcktes vid Forsmarks kärnkraftverk den 28 april 1986. I Fukushima slog en jordbävning och en tsunami ut all elförsörjning till kärnkraftverket.

Uranets fördelar och nackdelar sida vid sida

Fördelarna med uran gäller främst själva elproduktionen, medan nackdelarna finns före och efter reaktorn. Tabellen samlar de viktigaste för- och nackdelarna med uran som energikälla.

Jämfört med kol och naturgas ger uranet bara en bråkdel av klimatutsläppen. Uranets utsläpp är lägre även jämfört med vattenkraften och vindkraften i Norden, men det använda bränslet kräver ett slutförvar som håller i hundratusentals år.

Vanliga frågor om uran som energikälla

Hur vanligt är uran i jordskorpan?

Uran är ungefär lika vanligt som tenn och zink, med en genomsnittlig halt på 2,8 gram per ton i kontinenternas jordskorpa. Havsvattnet innehåller också uran, men bara 0,003 gram per ton.

Varför måste uranet anrikas?

Naturligt uran innehåller bara 0,7 procent uran-235, den isotop som klyvs i en vanlig reaktor. Anrikningen höjer halten till mellan 3 och 5 procent. Anrikningsprocessen är svår och energikrävande, eftersom uran-235 och uran-238 har nästan identiska egenskaper. Allt uran som används i Sverige anrikas utomlands.

Får man bryta uran i Sverige?

Ja, sedan den 1 januari 2026 går det att utvinna uran i Sverige med ett tillstånd. Ett förbud mot uranutvinning gällde från 2018 fram till utgången av 2025.

Hur mycket uran finns på de svenska kärnkraftverken?

På de svenska kärnkraftverken finns sammanlagt cirka 1 050 ton uran i form av både färskt och bestrålat bränsle. Det använda bränslet ligger kvar ungefär ett år i kraftverkets egen bassäng innan det transporteras till Clab.

Hur länge stannar bränslet i Clab?

Det använda bränslet lagras i Clab i kylda vattenbassänger i minst 30 år innan slutförvaringen. Åtta meter vatten ovanför bränslet skärmar av strålningen. Clab tar i genomsnitt emot cirka 140 ton använt bränsle per år.

Hur farligt är använt kärnbränsle efter 1 000 år?

Efter 1 000 år har nästan all direkt strålning från använt kärnbränsle klingat av. Människor och djur behöver ändå skyddas mot den indirekta strålningen från bränslet under en mycket längre tid.

Skriven av

Mats Pettersson

Energijournalist & redaktör

Mats Pettersson är energijournalist med fokus på kärnkraft, kärnavfall och Sveriges energiomställning. Han har bevakat frågor om kärnbränslehantering, slutförvaring och strålsäkerhet sedan 2015 och följer utvecklingen inom SSM, SKB och internationella atomenergiorganet IAEA. Mats granskar tekniska rapporter, politiska beslut och ny forskning för att göra komplex energiinformation tillgänglig för allmänheten.